Jag brukar inte reagera på stiliga män som jag ser på tunnelbanan eller så. När jag var ung gjorde jag väl det, men nu krävs det mycket mer än att bara vara vacker för att fånga mitt intresse. Trots det steg det på en man på tunnelbanan i går som gick rakt in i kroppen på mig.
Men det var inte hans utseende, utan hans utstrålning som fick mina knän att darra till. Det var sättet han pratade på med sin kompis, sättet han rörde sig på. Det kommunicerade nåt... Efter ett tag kom jag på att han påminde om mr Angelägen, som jag dejtade förra sommaren. Det var samma självsäkra lugn över honom, och det får mig visst alltid på fall.
Fast mr Angelägen visade sig vara korrekt och stel, snarare än självsäker, så jag kanske ändå inte ska låta några darrande knän styra mina val i framtiden.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar