Förresten hörde jag Lilltjejen skälla till som en hund på sin bror i dag. Jag vet inte vad Killen hade gjort, men det var tydligen inte populärt. Utskällningen var iaf effektiv - han backade undan utan snack.
Förutom att det gav mig ytterligare bevis för att mina katter har en bullterrier i släkten, så tycker jag att det var lärorikt. Som människa är det så lätt att tro att man måste förklara sig när man känner sig trampad på. Allt för att inte trampa på den som precis trampade på en, förmodligen...
Men jag har börjat tro att less is more när det gäller att hävda sig i konflikter. "Sluta med det där" kan ibland vara långt effektivare än en lång harang om hur man bör bete sig mot andra. Det gäller bara att plocka fram hunden i dig när du behöver det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Denna lärdom tror jag att jag skulle behöva ta till mig med. Måste dock säga att det tar emot lite att ta fram hunden i mig, kattmänniska som jag är. Tur att det var dina katter som är upphovet till det hela!
SvaraRaderaOch som tur är var det bara bildligt! "Att ta fram katten i sig" känns som nåt helt annat. Det känns mer lömskt på nåt sätt (även om jag inte tycker att katter är speciellt lömska).
SvaraRadera