Jag har haft bredbandstelefoni i nåt år eller två. Nu funkar det utmärkt, men i början bröts varje samtal minst en gång. Eller det bröts inte, ljudet försvann bara i kanske 10-20 sekunder - precis lagom mycket för att missa det allra viktigaste i Senaste Nytt från kompisarna.
Det märkliga var att det aldrig slog fel. Det blev den ena cliffhangern efter den andra! Till slut började jag och en av mina närmaste kompisar skämta om att det satt nån telefonist nånstans och lyssnade, och tryckte på en knapp PRECIS när det var som mest spännande i samtalet. På ren kiv, liksom. Och där satt vi och kom av oss: "Hallå... Hallå?!"
Nu är iaf de avbrotten borta sen länge. Telefonisten måste helt enkelt ha fått sparken...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ja, den telefonisten måtte ha fått gå. Eller har vi för tråkiga liv numera? Nice blogg förresten, språk- och kommunikationsmänska där! BLB
SvaraRaderaDu menar att hon kanske somnade hela tiden under arbetstid? Och sa upp sig pga tristessen? Hemska tanke! Hehe...
SvaraRaderaPS. Tack, BLB! Och detsamma!