Letting go

Vad ska man med sanningar till egentligen? Det finns ju så många, menar jag. Ta vilket ämne som helst (gärna nåt med lite heta känslor inblandade), diskutera det med en nära vän, och det är inte omöjligt att du plötsligt pratar för döva öron - som om ni befann er på vitt skilda planeter. Frustrerande, eller hur?

Men egentligen är ju allt i sin ordning. Det spelar ingen roll vem som har "rätt", för det man säger är åsikter som silas genom durkslag av skilda erfarenheter och referensramar. Man skulle så klart kunna argumentera för att den med mest erfarenhet förmodligen har mer "rätt" än den andra, men jag tror inte att det hjälper. Historien lär oss inget, som bekant. Alla måste skaffa sina egna erfarenheter på olika områden. Ofta handlar det ändå bara om att se en vän gå in i den mörka, fuktiga återvändsgränd man själv precis kommit ut ur. Värre än så brukar det ju inte vara. Så jag står vackert kvar och hoppas att hon inte fryser alltför mycket där inne.

(Dessutom finns det ju alltid en liten chans att ens vän hittar en ny väg ut ur återvändsgränden, och den erfarenheten skulle iaf inte jag vilja ta ifrån henne!)